Det är sånna här nätter jag inser hur fantastiskt min tillvaro är. Jag är påväg hem från en kväll med de finaste av vänner och med P3 i öronen. Jag fryser lite om kinderna men jag är frisk och kry och har en pojke jag är kär i sovandes i min säng. I huset jag är på väg till sover även den bästa av lillebröder man någonsin kan önska och ett par föräldrar jag aldrig skulle byta ut för något i världen. Luften säger att våren stundar och med hjälp av stjärnorna hittar jag hem i natt. Det är grus under mina tygskor och nu står jag utanför min dörr. Tack livet som gör mig så lycklig.