Går snabbt med långkalsonger under. Så att man inte fryser, även fast det är svinkallt ute. I mp3n dunkar Black Keys råa basgång och på fötterna sitter mina välanvända älskade skor i burgundyfärg (den bästa färg jag vet tror jag). I väskan ligger ombyte för morgondagen, men den tänker jag inte på än. Jag bara går snabbt med min tygväskan som snurrar ihop sig med tumvantarna. Snön är sådär kall att det knarrar i den när man går. Och glittrar gör den med. Hade jag gått här utan mina långkalsonger hade jag nog haft svårt att uppskatta det där glittriga, trots att det är så fint. Jag hade spänt mig i hela kroppen och önskat att avståndet till tågstation skulle krympa. Men just ikväll är jag påbylsad, så kylan bekommer mig inte.

Jag svänger över övergångsstället och tar en titt inne på Pressbyrån, mitt tåg lämnar inte perrongen riktigt än. Tatuerings-, tränings- och diverse måbratidningar står för majoriteten av av tidningsstället har att erbjuda. Jag funderar över något varmt att dricka men ångrar snabbt ett eventuellt spontanköp och går istället mot tåget.

Jag är i god tid och det är inte många som åker tåg 19:52 en tisdagskväll. Jag slänger en snabb blick över mina medresenärer och sätter mig sedan i ett tomt säte precis intill fönstret. Jag tittar ut mot vinterkvällen som pryder min stan, sätter mig sedan till rätta och skriver en text om hur det är att gå påbylsad mot en station i slutet av januari.