Jag vet exakt vad jag ska göra efter gymnasiet. Eller, kanske vet jag exakt vad jag inte ska göra efter gymnasiet. Jag ska inte börja plugga. Inte alls överhuvudtaget. Nu, äntligen efter 13 års studier, efter 13 år av människor som sagt åt mig vad jag ska göra varendaste vardag, efter 13 år av pisstråkiga naturkunskapslektioner och efter 13 år av tv-apparater som aldrig fungerar ska jag göra exakt vad jag själv vill. Jag ska inte göra en endaste läxa! Jag ska jobba och jag ska jobba så hårt att när siffrorna blir fler på swedbank.se på lönedagen ska jag känna mig överstolt för varenda ihoptjänad krona. Jag ska betala skatt och jag ska vara en av alla dem som klagar över helgen innan lönehelg.

Och när jag kämpat mig igenom hösten, vintern och kanske våren likaså med massa jobb och slit. Då. Då ska jag resa! Jag ska upptäcka allt jag alltid velat upptäcka. Och jag ska hitta mig själv lite till, så att jag kanske en gång i framtiden vet vart jag vill mitt liv ska ta vägen. Jag ska resa till varma länder, äta mat jag aldrig ätit förut, lära mig surfa, röka på en balkong i soluppgången och slita ut tusen tygskor. Jag ska träffa människor, festa med fula utlänningar och jag ska lära mig saker om mig själv jag inte tidigare visste. Jag ska testa på livet!

Sen. När jag upplevt allt det där. Först då ska jag känna efter vad jag vill göra. Kanske är det så att jag vill resa ännu mer. Eller jobba utomlands några år och lära mig lite till. Eller kanske är jag redo att åka hem till Sverige för att studera? Jag vet inte riktigt. Men vad jag vet är att jag aldrig tänker spendera mina första lediga år från skolan på ännu ett läroverk. Vad jag vet är att nu är det dags att jag ska uppleva den tiden mina barn kommer vilja höra om sen. Nu är det dags att testa mina skoltrötta vingar. Äntligen!