Jag känner livet i mig!

Jag går omkring och är dödstrött om dagarna, bara för att du håller mig vaken alla dygnets mörka timmar. Men det gör inget, för det är vår och bara att tänka på var min trötthet kommer ifrån får mig att inte vilja somna på eftermiddagen och på så sätt missa massa dagdrömmeri.

Det är vår och jag växlar mellan alla mina vårjackor. Och jag växlar mellan växlarna på cykeln, för nu kan jag cykla till skolan! Och äntligen är inte mina tygskor för kalla längre och trots att de har blivit alldeles för många till antalet är vissa utav dem sådär perfekt slitna att de gör sig så bra i gruset på Brunnsviksgatan.

Jag lyssnar på sorgliga kärlekslåtar, trots att jag känner tvärtemot vad de sjunger om, men på något lustigt sätt gör dem låtarna mig upprymd. Och jag lyssnar på Cornelis Vreeswijk bara för att jag älskar hans texter. Jag skulle vilja ha varit en av dem som rökte inomhus på en burrig pub och skrattade åt skämt om minoriteter och kapitalister och kommunister och fascister och massa andra sånna grejer som jag egentligen inte förstår.

Trots att jag har mycket att göra mår jag bra ändå. För jag tänker på massa saker som får mig att må bra och jag sysslar med saker jag blir glad av. Och imorgon är det fredag! Då ska jag göra något av det bästa jag vet - förfesta med mina vänner med vin, musik och fula bilder. Sen ska vi dansa hela natten.

Om det är vår imorgon också ska jag bjuda dig på fika Amanda!