Vad gör man när man borde ha lämnat för länge sen? Lämnat om inte kroppsligt så i alla fall mentalt. Vad gör man när man borde ha glömt och gått vidare, men istället krampaktigt håller sig kvar till något instabilt och oklart. Det är dimma kring oss. Jag skulle säga att du och jag bildar ett abstrakt ingenting. De som säger att det är svårt att släppa taget är mina vänner. De som säger att tiden läker alla sår vet inte vad de snackar om. Jag har försökt, men bittra kärlekstexter är fortfarande det jag tyr mig till. Natten är min själsfrände och mörkret mitt skyddsnät.

Jag ska lämna.

Men jag vill ju bara att du ser mig.