vem är du?

Det är kallt och december.  Det är den där kylan när öppen jacka inte är något att satsa på, men som man ändå kör på för att man inte ska se på en påbylsad idiot. Vi hade varit och handlat julklappar och skulle precis gå på tåget. Några steg innan man, likt den svensk man faktiskt är, ska knuffa upp sig på pendeln får man syn på en kille. Kanske den sötaste kille man någonsin sett! Man går förbi och råtittar, bara för att man helt enkelt inte kan slita ögonen från honom.

Bara titta lite till, tänker jag. Och han tittar också! Och vänder sig om. Vem är du, vad heter du? Låt oss vara lite amerikanska för en gångs skull och springa fram till varandra, stå där och bara inse att detta är tillfället. Men mitt liv är inte en amerikansk realityshow. Mitt liv är svenskt, tråkigt och kallt. En sista blick och hans marinblåa parkas, Nudiejeans och blåa mössa (som aldrig sett bättre ut än på just honom) är utom räckhåll. Mörkt hår, säkert mörka ögon också. Jag vill ha dem ögonen.

Han kliver av på näst sista stationen och det var det sista. Jag är svensk, tråkig och kall och jag kommer aldrig mer få se honom igen.

Kommentarer
Postat av: sofia

yours, knet?

2010-12-09 @ 16:00:08
URL: http://sofia06.blogg.se/
Postat av: knet

nope, allis :)

2010-12-11 @ 13:26:54
URL: http://sistaskriet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0