Vi fick en fin kommentar igår som löd såhär:

"Detta är inte nån kärleksblogg folk ska skriva in sina kärleksbekymmer till men iallafall - Jag längtar efter en kille nu när vi har lov, vi är inte på g men i smyg är vi nog intresserade av varandra. Jag vill bara öppna hela mig för honom och visa vad jag har. Men vågar. inte. ta. steget. Det gör så ont i hjärtat. Pratar inte med mina vänner om det, skäms för att jag är intresserad av honom. Han är inte speciellt söt, men i mina ögon är han fin ändå. Varit med om något liknande..? detta blev lite konstigt men skit samma en kväll som den här."

Käre hjärtesorgsna person.
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag känner igen att inte våga berätta för någon och speciellt inte för personen i fråga. Men jag känner också igen att jag tänkt såhär: Det spelar ingen roll vem han är så länge han är speciell för mig. Det spelar ingen roll vad andra människor tycker (det gör det allt för ofta i den här världen), detta handlar om mig och mitt liv. Jag har två val. Jag kan antingen strunta i allting och troligen må sämre för att jag inte sa som det var. Eller så kan jag prata med honom och i alla fall veta att jag försökte. Det får bära eller brista, man har ofta bara en chans. Så: vänta och må dåligt över det, eller GO FOR IT! Flirta på facebookchatten, se till att hamna på  samma fest, skriv ett sms eller prata med någon du vet lyssnar.

Du fixart!