som molnet pressar den evigt bundna horisonten

Bördan
Jag längtar,
och jag vet vad som tynger mig med längtan,
vad som lägger längtan under mitt hjärta
som en ofödd:
dina läppar,
att de en gång måste tungt pressa mina,
som molnet pressar den evigt bundna horisonten.

- Stina Aronson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0