Jag hade tänkt på dig sen första gången jag såg dig. Trots att det var förbjudet och fast att jag inte fick kunde jag inte slita loss bilden av dig från min näthinna. Jag kände dig inte ens, men det var något med dig som fick mig att bli helt matt och fick mig att flämta själsligt. För kroppsligt kunde jag inte visa hur jag kände för dig. Det var otänkbart och näst intill omöjligt, att försöka visa dig. För jag tror inte du hade sett då. Eller kanske velat se då.

Vi var på fest mitt ute i ingenstans. Jag tyckte aldrig att det var riktigt kul där, men då festen låg där den låg var min position lite hopplös. Jag visste att jag inte borde ha ringt dig. Men för att vara uppriktig fanns det ingen annan som skulle vilja hämta mig just där just då. Så jag ringde. Även fast jag inte borde ha gjort det. Självklart kom du, det är aldrig något krångel med dig. Du var så snygg. Jag ville inte riktigt erkänna det för mig själv, eller för någon annan, men när du gick runt där och hälsade på alla festdeltagare ville jag bara ha dig. Men jag förnekade alla känslor. Det var bäst så.

Trots att vi inte pratat speciellt mycket innan var det inte en tyst minut under bilfärden hem. Det var både bra och dåligt, bra för att pinsam tystnad inte existerade men dåligt för att resan gick så snabbt. Det kändes som om jag hade kunnat sitta där i timmar. Du var så intressant, inte alls som någon annan kille jag träffat förut. När vi var framme och när kvällen inte hade blivit natt ännu tog jag modet till mig och struntade i alla principer. Jag var tvungen att få umgås med dig, lite lite till. Så jag frågade om vi skulle bada.

Det var bara maj och det var kallt i vattnet. Men det gjorde mig inte så mycket, på något sätt kunde jag inte känna av det riktigt. Jag tror det har att göra med dina ögon. De är isande och på ett obeskrivligt sätt gripande. De skakade om hela min värld och gör troligen det fortfarande. Och ditt leende. Jag skulle vilja köpa det och äga det bara för att ingen annan skulle få ta del av det. Bara för att jag skulle vilja ha det för mig själv!

Vi åkte hem och du släppte av mig. En kram och jag trodde det var ett avslut på något som aldrig skulle få börja.

Vad fel jag hade.