Jag finns utan dig ikväll,
så rädd för att stanna i det tillståndet för alltid
Trots att allt talar mot min ångest,
är det andetagen utan dig jag anförtror mig till.

Jag stryper tanken om ett liv utan dig,
men tanken finner liv på nytt efter varje stryptag.
Med brännande ögonlock och skakande ben,
blir mina ängsliga känslor mer påtagliga.

När du senare kommer hit,
då håller jag dig tills jag somnar av utmattning
Bara för att försöka få dig att förstå,
att ingen kommer någonsin älska dig som jag gör.