Det var sommar och trots att vädret var så fint skulle han ändå åka tåg. Från Stockholm och ned till Göteborg. Det tog emot lite att lämna den soliga perrongen, men samtidigt tyckte han om att åka tåg och sol lär det väl bli någon annan dag också, tänkte han.

Väl ombord började han leta efter en kupé, men överallt var det fullt. Efter att ha gått igenom hela tåget hittade han tillslut en kupé som till en början såg alldeles tom ut. Men när han kikade in genom fönstret såg han en ensam kvinna sittandes bredvid fönstret. Det var på den tiden då det ansågs opassande att bara stega in till en fritt främmande flicka sådär, men den här gången fick det vara, tänkte han.

Så fort han klämt in väskan på hatthyllan och satt sig ned lyckades han fånga kvinnans blick. En blick, det var allt som behövdes. Han blev helt förlorad. Tjejen mitt emot honom var den vackraste och mest bedårande mänskliga varelse han någonsin sett. Men då omständigheterna var som de var kändes det väldigt opassande att försöka starta en konversation. Vid varje station bultade hjärtat dubbla slag och varje gång tåget rullade vidare utan att kvinnan klivit av spreds ett obeskrivligt rus inom honom. Men när tåget tillslut rullade in på Göteborg station greps han av panik. Kvinnan gjorde ingen ansats till att resa sig och han insåg att det var nu eller aldrig. Han måste prata med henne.

Men det gick inte. Trots att han försökt samla sig fick han inte ut ett ord. Tåget lämnade stationen och de båda satt fortfarande kvar i kupén, men han kunde bara inte förmå sig att säga något. När de tillslut anlände till Norge och kvinnan lättsamt reste sig upp och lämnade tåget fick han nog. Det fick bära eller brista tänkte han och sprang ifatt henne. Han ursäktade sig så mycket och berättade vad han tänkt på hela resan, hur han egentligen skulle ha gått av i Göteborg och vad han nu gjorde här på perrongen i Oslo. Kvinnan stirrade med stora ögon på honom.  När han pratat klart öppnade hon munnen och sa de första orden han någonsin hört henne säga, naturligtvis med den vackraste rösten han någonsin hört:

"Vet du. Jag skulle egentligen också klivit av i Göteborg"