Det är när det är som mörkast jag känner mig som mest ensam
Det är när det är som mörkast jag fryser allra mest
Jag fryser och jag fryser
Var är du nu?

Det är frost på mitt fönster och dun i min säng
Jag vänder mig om men du är inte där längre
Inget bröst att lukta på
Och inga armar att bli omhållen om

Jag går itu när jag tänker på dig
Jag går itu när jag tänker på oss
Hur kan källan till total lycka vara densamma som källan till total smärta och förtvivlan?
Jag vet att jag längtar i onödan, för du har väl aldrig riktigt brytt dig

Du leder mig till fördärv och ångest
Men när jag hulkandes genomlider nätterna är det inte allt ont jag tänker på
Eller all meningslös skit du fick mig att göra för dig
Det är hur förbannat ont det gör utan dig.

- a.lystam